Rapport från Ringside: Gianluca Di Caro

Pride Park i Derby är kanske mest känd som hemmaplan för Derby County FC, men efter lördagskvällen kan det vara lika känt som Boxing in the Citys nya hem.

Den lokala arrangören Dan Gray och hans team gjorde verkligen allt för att arrangera ett internationellt evenemang av högsta klass, Dan Grays andra på den fantastiska arenan, som utklassade de allra flesta av de största tv-evenemangen i landet, inte bara när det gäller marknadsföringens kvalitet utan också när det gäller matchning.

Hur uppfriskande det var att vara ringside vid ett evenemang där varje match var så jämnt matchad att du verkligen inte visste vem som skulle gå ut som segrare.

Det här var boxning som det borde vara och jag älskade varje sekund av det, som jag är ganska säker på så gjorde varje enskild person som deltog, och så gott som alla var på fötter och högljutt visade sitt stöd för kämparna under varje match kan jag säga det med viss tillförsikt.

Hur som helst nog med min svammel, låt oss gå till slagsmålen själva, i omvänd ordning.

Local Prospect Ross Doherty ledde showen, mot lettlands Grigorijs Dunecs i en åtta ronders welterviktstävling.

Dunecs är lång för en Welter, med en allvarligt lång räckvidd, som han till en början kunde använda med god effekt för att hålla sin kortare motståndare Doherty borta i ungefär den första minuten av den första omgången, Doherty har dock en påslagen boxningshjärna och anpassade snart sin taktik för att komma runt denna stora nackdel.

Sensationell och smart boxning från den lokala pojken ser honom snart få ett sken av kontroll över matchen till hans fördel, främst inriktat på kroppen med enstaka skott och att komma utanför räckhåll innan Dunecs kunde kontra med effekt.

Mer av samma i början av andra, Dohertys självförtroende växte dock snart till en nivå där han kunde glida under det imponerande stöten från letten och släppa loss med skarpa dubbelhänta kombinationer, innan du glider tillbaka utanför räckhåll.

Missförstå mig inte, det var inte bara enkelriktad trafik, långt ifrån det eftersom Dunecs hade många framgångar med att landa sina skott också, bara Dohertys smarta rörelse och rena mod att komma in för att landa hans var mäktigt imponerande.

Mer av samma i nästa par rundor, riktigt bra, högteknisk boxning från båda huvudpersonerna, men den femte visade sig vara en stor vändpunkt, när Doherty grävde djupt och bytte taktik igen, verkar komma in för ytterligare en kroppsattack, men i sista mikrosekund byter man till ett looping skott mot huvudet.

Dunecs, tog snart tag i den nya taktiken och neutraliserade i princip detta mycket effektiva drag. Men Doherty grävde bara djupt i sitt välfyllda skåp och gjorde ännu ett smart drag.

När kampen gick in i de sista omgångarna bjöds fansens ringside på några goda gammaldags slug outs.

Den sista omgången var en cracker, väl hela kampen var, men den sista omgången kapslade in smaken av tävlingen bäst, båda fighters kastade försiktighet i vinden och gick verkligen för det – det var hisnande att titta på.

Efter åtta fantastiska tätt kämpade omgångar av boxning Domaren Rob Jones’ styrkort läs 80-72 till förmån för Ross Doherty, även om det är helt rätt poäng, det återspeglade bara inte hur nära de allra flesta omgångarna var.

Före den utmärkta Doherty-Dunecs-kampen var en strid mellan två Pro-debutanter, Storbritanniens Emily Pugh mot lettiska Jelizaveta Cerkasova.

Vilken kamp, det var fantastiskt och jag vet att innan jag ens börjar skriva kommer jag inte att kunna beskriva hur bra den här kampen var, men jag ska göra mitt bästa.

Redan från öppningsklockan gick båda tjejerna framåt och möttes i mittringen och bytte bra starka stötar och så började en mycket teknisk schackmatch av en kamp, där båda huvudpersonerna visade de utmärkta kampfärdigheterna i sina respektive skåp i ett försök att skjuta ut den andra.

Under fyra sensationella omgångar visade Pugh och Cerkasova upp sina respektive, färdigheter till stor glädje för alla ringside. Det var en mästarklass, men inte i ordets normala bemärkelse, hur vi använder det i boxning, varvid en boxare gav en mästarklass till sin motståndare, Jag menar att det var en riktig mästerklass i boxning, det var fängslande att se och när det gäller att döma skulle jag tro att domaren Rob Jones aldrig har haft en bättre kamp att döma, han kunde ha kommit och suttit vid ringsidan och tittat på, han hade så lite att göra, annat än att ta en tittande kort.

Efter fyra helt underbara, spännande omgångar av boxning Domaren Rob Jones gjorde mål 40-36 till förmån för Emily Pugh, och som med Doherty-Dunecs-poängen var det hundra procent korrekt, men återigen representerar det bara inte hur oerhört tätt tävlingen var..

Innan min Fight of the Night-vinnare, Pugh vs. Cerkasova, var den mycket efterlängtade och efterlängtade supermellanviktstävlingen mellan Bardley, Lincolnshires egen obesegrade och IBF-rankade Super Star Nathan “Mardrömmen” Decastro och Philip “Luktärt” Kotey.

Två gånger tidigare hade denna kamp matchats, men skada och sjukdom hindrade Kotey att ta sig in i ringen på fight night, skulle detta vara tredje gången gillt, du kan satsa din botten dollar på det och boy oh boy var det värt det, speciellt som på lördagen var det en titel på gång, professionella boxningsrådet (PBC) Internationell, för att sätta krydda på förfarandet.

Direkt från off Decastro drivs till centerring och låt riva med en enorm höger, liknande den han skickade Chris Eubanks Jnr. till duken med när de mötte varandra i amatörerna, Men i det här fallet lyckades Kotey på något sätt hålla sig på benen och fortsatte att täcka upp, som en röd flagga till en tjur som just vinkade Decastro att straffa sin motståndare med enorma vänster- och höger.

Decastro fortsatte att kasta skott, tvingade tillbaka Kotey på repen och sedan började fyrverkeriet verkligen flyga. Kotey svarar med elaka korta krokar mot huvudet följt av uppercuts på nära håll, medan Decastro bara fortsatte att släppa med stora tunga krokar till huvudet och kroppen.

Under praktiskt taget hela resten av omgången kunde denna kamp ha ägt rum i en telefonbox, men tänk inte på att det betyder att det hände lite eftersom de var för nära, åh nej inget sånt det var allt action, Jag tappade räkningen på antalet skott som båda fighters kastade, de bara regnade ner.

Mer av samma i den andra, även om Kotey ett par gånger hade lyckats frigöra sig och utnyttja riktigt bra starka stötar, Men Decastro gick bara igenom dem samtidigt som han kastade stora vänster och höger till kroppen igen för att korallera ghananen tillbaka på repen eller ett hörn.

Alldeles i slutet av omgången låter Kotey riva med en enorm uppercut, Decastro lyckades precis glida tillbaka tillräckligt för att den skulle susa förbi hans haka innan han lät riva med en enorm höger mot huvudet bokstavligen när klockan för att avsluta den andra omgången ringde.

Kotey stannade i hörnet, uppenbart bedrövad, innan han kollapsade till duken där han började vrida sig av smärta, Domaren Rob Jones kallade omedelbart in läkaren och paramedikerna i ringen och viftade av kampen.

Den massiva uppercut var förmodligen orsaken till Koteys nöd, som senare uppgavs vara en skadad rotormanschett.

Den tuffe ghananen bestämde sig för att han fortfarande skulle vara närvarande för Championship Belt-presentationen för Decastro, även om den fortfarande har extrem smärta, fortsatte att stå mitt på domaren när resultatet tillkännagavs och tog sig till och med tid att gratulera Decastro för segern innan han gick tillbaka till läkarrummet för vidare behandling.

Nattens inledande professionella kamp var en kamp mellan kelterna, med Derbybaserade skotten Kane Corvus som gör sin debut mot walesaren Steffan Hughes i en fyra rundor Cruiserweight-tävling.

Kampen startade ett frenetiskt tempo, Corvus studsar in, låta slita, innan du studsar ut igen, efter ungefär tjugo sekunder eller så ropade promotor Dan Gray ut till Corvus “sakta ner, plantera dina fötter”, den store skotten följde omedelbart och fortsatte med ett mycket mer kontrollerat förhållningssätt till verksamheten, så mycket att han säkrade omgången med stil.

Omgång två ser Corvus boxas snyggt från framfoten, men också se Hughes komma mer in i kampen. Det blev en del knäckande utbyten, en sådan cirka tre fjärdedelar in, se Corvus landa en stor vänster och när han lutade sig tillbaka dit han trodde att han skulle vara utanför räckhåll, Hughes tog ett litet steg framåt och landade en mycket bra rak höger som skickade skotten till duken.

Corvus var rakt upp på benen och när domaren Rob Jones hade avslutat räkningen och instruerat dem att boxas vidare, Corvus gick framåt och landade ytterligare ett bra starkt skott, bara för Hughes att kontra lika effektivt precis som klockan för att avsluta rundan ringde.

Corvus verkade nu vara mer fast och boxad effektivt, Hughes verkade nöja sig med att ta till sig skotten och kontra ibland.

Allt eftersom omgången fortskred blev det några riktigt trevliga utbyten, från det blå kastade Hughes en persika av ett skott till Corvus’ kropp, som skickade den store skotten till duken för andra gången. Återigen gjorde Corvus räkningen och gjorde även ett stort intryck sent i omgången när han landade ett sprakande kroppsskott, som saktade Hughes men inte skickade ner honom.

När han gick in i den fjärde och sista omgången fick Corvus höra av sin hörna att han i bästa fall för att få oavgjort skulle behöva släppa Hughes och visst är ägg ägg, han fortsatte med att göra sitt bästa under hela omgången för att göra just det, Men Hughes är lika kunnig som de kommer och kom precis bakom sitt skott för att hålla den plundrande skotten på avstånd.

Efter fyra omgångar av underhållande boxning gjorde domaren Rob Jones mål 38-37 till förmån för Stefan Hughes.

Till stöd för de fyra proffstävlingarna var inte mindre än åtta osanktionerade slagsmål, höjdpunkten av dessa var tävlingen med Megan Mousley, mot seriöst tuffa Cheryl Swarbrick. Mousley, som kämpade med klass och panache kom igenom med råge.

Efter denna match meddelade promotor Dan Gray att detta var Mousleys sista kamp, på den osanktionerade amatörkretsen, eftersom hon håller på att bli professionell och kommer att göra sin proffsdebut på Dans nästa show i augusti. Utan tvekan kommer hon att göra ett mycket välkommet tillskott till proffsleden.