COLORADO SPRINGS, Lap. (Juni 11, 2018) – USA Boxing’s “Alumni Association Membership Drive Month” got off to a knockout start this past weekend in Canastota, New York, at the annual International Boxing Hall of Fame Class induction ceremonies, as nine high-profile boxers, featuring an incredible accumulate pro record of 365-51-7 (239 Kos) och 24 major world titles, joined the growing USABAA ranks as proud, new members.
Chris tofflemire och John Scullyrepresented USA Boxing Alumni Association, manning tables at the IBHOF golf tournament and Memorabilia Show, to increase USABAA awareness and recruit new members.
“The spirit of amateur boxing was alive and well throughout the International Boxing Hall of Fame weekend,” explained Cugliari, USA Boxing Alumni Association verkställande direktör. “Information about the new USA Boxing Alumni Association was well received by the weekend’s guests, and esteemed alumni such as Jesse Vargas and Reggie Johnson mentioned that they are excited to become more involved. The Alumni Association thanks the support provided by many this weekend, particularly Micky Ward and Antonio Tarver, who continue to spread our mission.”
“The fact is that the vast majority of professional boxers who attend the Hall of Fame weekend at Canastota each year were at one time amateur boxers and knew each other well before they ever even turned professional,” added invaluable USABAA advisor Scully, who recruits boxers for group-sponsored events like this. “At some point in the conversations between boxers across the grounds, the topics frequently will eventually turn to their amateur days together.”
“The amateurs, for me, was about fighting for respect,” champion två division världen Junior Jones (50-6, 28 Kos); noteras. “To go to different places and make it very far (som amatör), you have to learn how to conduct yourself and transact with others.”
Other new USABAA members are six-time, mästare två division världen Miguel Cotto(41-6, 33 Kos); four-time, mästare två division världen, samt 1976 Olympic gold medalist and Hall of Famer, Michael Spinks (31-1, 21 Kos); Irish heavyweight who retired Mike Tyson, Kevin McBride (35-10-1, 29 Kos); two-time, mästare två division världenJesse Vargas (28-2-1, 10 Kos); five time world champion and 1996 Olympic bronze medalistAntonio Tarver (31-6-1, 22 Kos); two-time, mästare två division världen Reggie Johnson (44-7-1, 25 Kos), tre gånger, mästare tre division världen James Toney (77-10-3, 47 Kos); and world heavyweight contenderGerry Cooney (38-3, 24 Kos).
USA Boxing Alumni Association
Skapad att kämpa en livslång, ömsesidigt gynnsamma relationer mellan USA boxning och dess alumner, –boxare, tjänstemän, tränare och boxning fans — Alumni Association ansluter generationer av champions, inspirerande och ge tillbaka till USA Boxning framtida boxning mästare, in och ut ur ringen.
USA Boxing Alumni Association är öppet för alla som har en kärlek till boxning och vill hålla kontakten med amatörboxning. Medlemmar får tillgång till ett brett utbud av specialevenemang värd Alumni Association, inklusive dess årliga USA Boxing Alumni Association Hall of Fame reception.
För att delta i Alumni Association, simply register at alumni@usaboxing,.org for a $40.00 per år medlemsavgift. Nya medlemmar får en T-shirt, nyckelring och e-plånbok.
.
“I think this is great,” Jones talked about the formation of the USA Boxing Alumni Association. “Fighters who turned pro were great amateurs, but there are also a lot of amateurs who didn’t turn pro. Everybody doesn’t become champion, but they tried and gave their best, and that’s why this organization is good because all boxers are appreciated.”
“Although Hall of Fame weekend tends to focus on the professional careers of many fighters,” Cugliari concluded, “it was hard not to notice the effect that amateur boxing has had on the lives of many of these great champions. The USA Boxing Alumni Association wants to thank Ed Brophy for his generosity and support for boxing, and we look forward to a long partnership with the International Boxing Hall of Fame.”
COLORADO SPRINGS, Lap. (Juni 8, 2018) Overcoming adversity is something many people deal with throughout their lives, and it makes that person who they are. For Keyshawn Davis, he has been overcoming adversity from the beginning, and he is now on his way to the top of the boxing world.
Davis began boxing when he was just nine-years-old, after his mother took him and two of his brothers to the gym. They were constantly fighting each other and fighting in school. After about an hour of watching two kids around his age spar his mother asked if they wanted to sign up. The next day Keyshawn and his two brothers were in the gym training.
Sedan dess, Davis has won numerous titles and is now on his first elite high-performance squad following his win at the 2017 USA Boxning SM. Following that win, he has made Colorado Springs, Lap. a second home, as he spends a great deal of his time training at the United States Olympic Training Center.
Training for his first year at the elite level began with one of the largest multi-nation training camps USA Boxing has ever hosted. Davis got the opportunity to spar with not only his American teammates, but boxers from Great Britain, New Zealand and Poland. The preparation led to one of his proudest moments of his young career, his first elite international tournament and title at the Strandja Tournament in Bulgaria.
“It was a very different experience, being that it was my first time out of the country,” stated Davis. “I really had to get used to the different environment, especially the time difference, as it threw off my sleep schedule at first.”
Emellertid, he did not let anything distract him from reaching the top of the podium.
“The feeling was just so unreal,” said Davis about his gold medal performance in Bulgaria. “I told myself that this is just one gold and I need to be standing here after every tournament. It was just a great feeling.”
Shortly after his winning performance in Bulgaria, Davis was back in the ring representing Team USA on the USA vs. IRL Northeast Boxing Tour. Only fighting in one of the three stops of the tour, Davis made every minute of it count, as he pulled off another impressive victory in front of a large number of American fans.
Emellertid, before the success came struggles.
“I am a kid from Norfolk, Kommer. that started with nothing; Just my mother and her five children,” stated Davis.
“As life went on, I kept getting better in the ring, but outside the ring was horrible, from anger problems to getting sent to a mental institution,” continued Davis. “I would’ve never thought I would be in the position I am today, so I thank God that he blessed me with all my supporters; from my sisters, Shanice and Shantel Davis, also my brothers, Keon and Kelvin Davis, and of course my mother, Wanda Davis. Without them I wouldn’t be here today. I am a walking miracle and I just want to show the world what Keyshawn Davis really can do.”
Helping Keyshawn get past his struggles has been his coach who has been there from the beginning, Kay Korma, samt 2016 Olympic silver medalist Shakur Stevenson.
“Last year when I was put in the mental home, they were both right there pushing me to get back on track,” Davis stated. “They never gave up on me or doubted me. They always knew what I was capable of, even though I was in a bad place.”
Another source of motivation and help came from another teammate, Troy Isley, who has been there by his side getting to experience Keyshawn’s first year as an elite with him.
“Troy has been a huge help for me during my first year on the elite high-performance squad,” mentioned Davis. “He has been telling me what foods I might need on a trip to help me maintain weight.”
When Davis went to Bulgaria for his first international tournament, Troy was there representing Team USA with him. “He told me how he felt his first time fighting internationally, and I just took all his information and used it to my advantage.”
Now the goal is to continue training and being successful at the international level. He has hopes of becoming an Olympic Champion in 2020 and being able to give back to his family.
“My biggest motivation is just to give my family a better life.”
With one gold under his belt, Davis will look for his second international title at the 2018 Chemistry Cup later this month. You can continue to follow his journey to the 2020 Tokyo Olympics through social media via Instagram (@keyshawndavis1) or SnapChat (@key4999).
PAST & PRESENT of USA Boxing: (L-R) 1972 Olympic bronze medalist Jesse Valdez, 2004 US. Nationals champion Austin Trout, future Olympic hopeful Sharaha-Taina Moreu, 2-time world (för) champion Danny Romero, och 1984 Olympic silver medalist Virgil Hill.
COLORADO SPRINGS, COLO (Maj 31, 2018) – USA Boxing has declared June as its “Alumni Association Membership Drive Month”.
“I have been involved in boxing my entire life,” USA Boxing presidentJohn Brown sa. “I’m a strong believer in USA Boxing and The Grass Roots Program; that truly makes up everything that IS boxing in America. The USA Boxing Alumni Association was started to keep this FAMILY together. I’m hoping that each of our current members will reach out to ONE other potential new member. I look forward to a busy month of June. ”
Skapad att kämpa livslångt, ömsesidigt gynnsamma relationer mellan USA boxning och dess alumner, –boxare, tjänstemän, tränare och boxning fans — Alumni Association ansluter generationer av champions, inspirerande och ge tillbaka till USA Boxning framtida boxning mästare, in och ut ur ringen.
Chris tofflemire och John Scullywill oversee two USA Boxing Alumni Association tables at the International Boxing Hall of Fame Induction Weekend, Juni 7- 10 Canastota, New York, during the its golf tournament and Memorabilia Show.
USA Boxing productWinky Wright (51-6-1, 25 Kos), a two-time junior middleweight world champion, is one of only three boxers being inducted into the IBHOF Class of 2018.
Multiple world champion as a pro and 1984 OS-silvermedaljören, Virgil “Quicksilver” Hill, three-time Fight of the Year participant“Irländsk” Micky Ward, världsmästare Riddick Bowe, Junior Jonesand other “Alumni Association” members are expected to make supportive appearances.
“USA Boxing Alumni Association has enabled countless alumni to congregate at various events throughout the country since its inception last November,” added Cugliari, USA Boxing Alumni Association verkställande direktör. “By expanding our membership through a strong June campaign, we will build on our successful infancy and strengthen our ability to support the Alumni Association’s mission statement. We are very thankful for the support provided by our members and look forward to even better times to come.”
The Alumni Association drive will continue June 24-30 in Charleston, West Virginia during the 2018 Junior Olympics, Prep Nationals and Youth Open.
USA Boxing Alumni Association är öppet för alla som har en kärlek till boxning och vill hålla kontakten med amatörboxning. Medlemmar får tillgång till ett brett utbud av specialevenemang värd av Alumni Association.
För att delta i Alumni Association, simply register at alumni@usaboxing,.org for a $40.00 per år medlemsavgift. Nya medlemmar får en T-shirt, nyckelring och e-plånbok.
COLORADO SPRINGS, Lap. (Maj 21, 2018) – Future Hall of Famer Anthony “The Magic Man” Tarver (31-6-1, 1 NC, 22 Kos) has just about done it all as a boxer having been an Olympic medal winner and world champion as an amateur, along with capturing five major light heavyweight world titles as a professional, as well as a pair ofThe Ringmagazine’s top honors, and four other world championships in two different divisions.
“I credit USA Boxing for giving me structure for the first time in my life,” Tarver förklarade. “Everything was scheduled; curfew, eating, träning, sömn….allt! I then understood that I had to be accountable for everything I did. I had talent, but I wasn’t structured, and that was bigger than me. I had to adjust to authority. My determination took off, giving me support I never had before. I went on to make speaking engagements and get sponsors. I broke barriers. I’ve been the best at every level that I fought at in the world.”
Tarver was a highly decorated amateur who had an amazing 158-12 post. He is the only boxer to capture gold medals at World Amateur Championships, US. National Championships and Pan-American Games in the same year (1995). The Orlando, Florida-born southpaw won a bronze medal at the 1996 Olympics in Atlanta, losing in the quarterfinals to future world championVassiliy Jirov, who Tarver had defeated in the semifinals of the 1995 World Amateur Championships. Tarver also won top honors at the 1994 National Golden Gloves Tournament and 1995 World Championships Challenge.
“I went on a winning roll in 1995 and went into the Olympics in rare form,” Tarver sa. “And that’s why I was favored to win a gold medal. I was hitting him (Jirov), the same guy I’d beaten in the World Championships, but no points were registering for me. I had a good second round, but I was down three points, so I threw my game plan away in the third round. I felt I had to do more and got away from my style: counter punching, not getting hit, and being patient. I thought I had won and so did a lot of people. I made up for that, fast, with a gold-medal professional career.
“I had been faced with a decision about going pro after I was beaten in the ’92 Olympic Trials. I decided to stay in the amateurs, despite not having any guarantees about making the 1996 US. Olympiska lag. I sacrificed four years of my pro career, which is why I turned pro at a relatively late age (27). I was determined when I found out the 1996 Olympics were in Atlanta. I think I made the right decision and I have no regrets.
“I had always dreamed of going to the Olympics. I saw Roy Jones, Jr – we first fought each other at 13 – get robbed of gold. I was watching that on television, jumped up, and knew where I was heading: The Olympics! We both suffered horrible decisions in the Olympics and I knew then that our careers would be parallel.
Tarver made his pro debut February 18, 1997 i Philadelphia, stoppa Joaquin Garcia (4-0) i den andra omgången.
“I was an Olympic bronze medal winner but when I first turned pro,” Tarver added, “I didn’t have a promoter or manager. Nobody was willing to take a chance on me until I was 4-0, when I signed by first contract withRussell Peltz. I felt nobody could beat me.”
Nobody was able to beat Tarver, at least until his 17th pro-kamp, när Eric Hardingdefeated Tarver by way of a 12-round unanimous decision.
Två år senare, Tarver embarked on a 12-fight murderer’s row stretch during the next seven years, arguably establishing him as the No. 1 pound-for-pound fighter i världen. It all started with a successful rematch with Harding (21-1-1) in Indianapolis, when Tarver dropped Harding in the fourth round, plus twice more in the fifth, on his way to a fifth-round technical knockout to avenge his lone pro loss to that date.
Next up for Tarver was a showdown with 44-3 Montell Griffinfor the WBC and IBF 175-pound division titles, which were vacated byRoy Jones Jr.., April 26, 2003 på Foxwoods Resort Casino i Mashantucket, Connecticut. In his first world title shot as a pro, Tarver pitched a complete shutout, decking Griffin in the first and last rounds to shut out his opponent by scores of 120-103 från alla tre domarna.
Sju månader senare, emellertid, Tarver lost a controversial 12-round majority decision and his WBC crown (he was stripped of his IBF belt) to WBA Super and IBO champion Jones in Las Vegas. The following May at the venue, Mandalay Bay in Las Vegas, fast, Tarver became the first to knockout Jones, putting him to sleep in the second round.
Tarver then became a mainstream celebrity, appearing on late-night shows and covers ofThe Ringmagazine and KO Magazine, and co-hosting an ESPNFredag Night Fights telecast.
“I was robbed in my first fight with Roy,” Tarver insisted. “They called my knockout of Roy the greatest upset in light heavyweight history. Why didn’t they see me coming? I had beaten everybody ranked ahead of me. Roy was the pound-4-pound king, but he knew. I may not be the fastest, the quickest, or the strongest, but I doubt that there’s ever been a pro fighter to enter the ring with a higher IQ than me. Even at my age, I still feel that way today.”
The WBC stripped Tarver of his title in 2004 for fighting IBF championGlen Johnson (41-9-2) instead of the WBC mandatory challenger. Johnson, ironiskt, was stripped of his IBF title for the same reason right before his fight in Los Angeles with Tarver. Tarver and Johnson fought forThe Ringand IBO titles and Johnson won a 12-round split decision.
In their rematchsix months later i Memphis, Tarver won a unanimous 12-round decision over Johnson to capture the IBO strap. Tarver completed his trilogy with Jones, retaining his IBO title with a unanimous 12-round decision (117-111, 116-112, 116-112).
Tarver lost a 12-round decision June 10, 2006 in Atlantic City toBernard Hopkinsfor the IBO championship, which was soon vacated and recaptured by Tarver with a 12-round majority decision overElvir Muriqi (34-3).
Tarver traveled to Australia in 2011 to challenge IBO cruiserweight champion and local heroDanny Grön, who retired after nine rounds, as Tarver added another title belt to his display case.
I december 2013 i Temecula, Kalifornien, Tarver knocked outJonathon Banks (29-2-1) in the seventh round, and Tarver’s last fight was a 12-round split decision draw with former world championSteve Cunningham (28-7) i Newark, New Jersey.
I 2006, Tarver starred as Mason “The Line” Dixon, the heavyweight champion in the film,Rocky Balboa.
Tarver, as he marches towards his planned history-making performance by becoming the oldest heavyweight world champion of all-time, also has served as a color commentator in boxing for Spike TV and Showtime.
Idag, vid en ålder av 49, Tarver is still technically active, and he also trains his son and undefeated middleweight prospect, Antonio Tarver, Jr. (5-0 (4 Kos), where they live in Tampa, Florida.
“I was older than the rest of the boxers on the U.S. Olympic Team and the U.S. National Team,” Tarver påpekade. “What a team! Guys likeDiego Corrales och Zab Judahdidn’t make that Olympic Team. I gaveFloyd Mayweather, Jr. his first moniker, ‘Pretty Boy Floyd’, until he changed it years later to ‘Money’. We had a bond on that Olympic team with Floyd, Fernando Vargas, David Reid, Zarim Raheemand the others.”
Although at the age of 49 he is still an active fighter, Tarver occassionally does some color commentating and he trains pro and amateur boxers at a gym in Tampa, Florida. “I’m not retired as a fighter,” Tarver commented. “I started a program, ‘Train with The Champ’, and it includes room rent and training. I like to say it’s an AirB&B for boxing. I train my son (5-0 mellanvikt Antonio Tarver, Jr. där. I learned a lot from my early days, training in Orlando with my coach, Lou Harris, and I reunited withJimmy Williams, som är 90 nu, training my son together in Tampa.
Tarver also is an advocate of the relatively new “USA Boxing Alumni Association,” which was created to champion a lifelong, ömsesidigt gynnsamma relationer mellan USA boxning och dess alumner, –boxare, tjänstemän, tränare och boxning fans — the Alumni Association connects generations of champions, inspirerande och ge tillbaka till USA Boxning framtida boxning mästare, in och ut ur ringen.
“I’m going online to join,” Tarver sa. “I’m looking forward to attending an Alumni Association meeting, Juni 24-30during the Junior Olympics in Charleston, West Virginia.
Everything that goes around, comes around, in USA Boxing. Just ask future Hall of Fame candidate Antonio Tarver.
Virgil “Quicksilver” Hillhas gone back to the future, parlaying what he learned as an amateur boxer into a Olympic silver medal, five world titles in two weight class, induction into the International Boxing Hall of Fame (IBHOF), and now giving back as a Los Angeles-based boxing coach and invaluable member of the USA Boxing Alumni Association.
“Winning the WBA (World Boxing Association) och IBF (International Boxing Federation) world titles were all big.” Hill spoke about his greatest boxing achievement, “But the Olympics come around every four years with only one guy from each country, if that, in each weight class. It’s very difficult. I had competed against some of the best athletes in the world, right here in the United States, preparing to represent our country in the Olympics against the best in the world. We sparred each other at camp. US fighters all have a target on their backs.
“I fought in 10 different countries that year (1984), but the best Olympics ever was held here in Los Angeles. Half of our team went on to become world champions as pro fighters and three are in the Hall of Fame (Hill, Evander Holyfield och Pernell Whitaker). I wasn’t picked to win a medal in my class. I should have won a gold medal but lost in the final (mellanvikt) to a Korean fighter (Shin Joon-Sup, 2-3). Losing was tough but the opportunity to be on the US Olympic Boxing Team was the highlight of my boxing career, even more so than winning my world titles.”
Hill grew up on a ranch in North Dakota. He watched the Golden Gloves on television and asked his father if he could learn to box. His response was, maybe if we move to a city. “Remember,” Hill noted, “a city for me back then was only 50,000 människor. We did move to Grand Forks and my father asked me if I still wanted to box. He brought me to a local gym when I was eight and I started training right away.”
After capturing a gold medal at the 1984 Nationella Golden Gloves Tournament, Hill went to the USA Boxing training facility, where he learned a lot being around so many different people and boxing styles. Although he’s part Puerto-Rican, Hill is a Native-American who grew up in a predominantly German and Norwegian state (North Dakota).
“There were not many blacks or Latinos,” Hill admitted. “We grew up poor, but not ghetto poor. I learned a lot. My roommate (at USA Boxing’s training facility) was a 106-pound Puerto-Rican from New Jersey, Jose Lazario. Jose took me for a haircut one day and, when I went back to North Dakota, I had a bounce in my step and people there were all looking at my haircut. Evander Holyfieldtaught me how to iron. He wouldn’t go with me to the mall unless I ironed my jeans. I sat and listened to know what to expect.”
Hill completed his amateur career with an incredible 288-11 post, married a woman who was on the U.S. Olympic Track & Field Team, Denean Howard (two-time gold and two-time silver medalist), and turned professional November 15, 1984, stoppa Arthur Wrightin the second round at famed Madison Square Garden.
He had moved to Las Vegas to train with legendary trainer, Eddie Futch, och hans assistent, Freddie Roach. “I was on my own for the first time,” Hill explained. “They were good role models who prepared me to be a pro boxer, as well as for life.
Hill fought professionally until 2015, vinnande 51 av 58 pro slagsmål, 24 genom knockout, with only seven losses. Han vann sin första 30 pro slagsmål, including a fourth-round win by technical knockout ofLeslie Stewart i hans 19thpro fight to capture the WBA world light heavyweight title. Hill made 10 successful WBA title defenses, including eight in Bismarck, North Dakota, before losing for the first time as a pro in 1991 to future Hal of FamerTommy Hearns.
Hill later recaptured the WBA world light heavyweight crown and he eventually added the IBF world light heavyweight title, in addition to becoming three-time WBA cruiserweight world champion. He retired in 2007 and then make a one-fight comeback February 28, 2015, stoppa Jimmy Campbellin the second round in Bismarck, marking Hill’s final fight.
During his remarkable pro career, Hill had a 24-5 (7 Kos) world title fight record, including victories over Stewart, Marvin Camel, Adolpho Washington, Lou Del Valle, Donny Lalond, Bobby Czyz, Fabrice Tiozzo (två gånger), Henry Maskeand Hill’s 1984 US Olympic teammate, Frank Tate (två gånger).
Hill remains in boxing as a trainer and occasionally a co-promotes pro-am shows in North Dakota. In Los Angeles, Hill currently trains one pro and nine amateurs. “I love being a trainer,” Hill exclaimed. “There are some special kids, the real athletic ones, but it’s the others that often make it for me. Those who aren’t as athletic and really need to work hard. Once you get a few of the kids working hard, the rest follow in line. This isn’t a democracy; it’s a dictatorship and I push ’em hard. Our LBC has 180 fights a year. I do all the matching and, if they’re in too tough, I top the fight. It’s not about winning and losing. It’s striving to be better, disciplin, accomplishments and competition.
“The Elite boxers are moving on to the next level, establishing themselves to make a name and enter the pros. Ninety-five percent of the others aren’t. Boxing is still a poor man’s sport and sometimes the only option for some of these kids have is boxing. And boxing is still a very dangerous, unforgiving sport. The sky’s the limited, good and bad, for these kids. Boxing occupies their time. Some kids need more encouragement, others need to believe more in themselves. This is where they come from and who they become.”
Not only is Hill giving back as a coach, he’s key member of and spokesperson for the USA Boxing Alumni Association.
“I’m happy to be involved,” Hill talked about his back to the future journey in boxing. “It’s about time we had an alumni organization. Only the top three-percent of boxers make it big. It’s great watching everybody mix and mingle at alumni gatherings. This is about respect for each other; it’s a kinship.”
COLORADO SPRINGS, Lap. (April 5, 2018 — USA Boxing has announced thatDuke Ragan (Cincinnati, OH) och Virginia Fuchs (Kemah, TX) have been named 2017 Under Armour Elite Boxers of the Year. They are leading contenders to represent Team USA at the 2020 OS i Japan.
Förra året, the 20-year-old Ragan used his stiff jab and ring intelligence to make a major statement in the ring for the first time in International competition. The slick bantamweight (123 Ibs.) captured gold at his initial International tournament, the Chemistry Cup in Halle, Tyskland, before he clinched a ticket to his first World Championships, by way of his bronze-medal winning performance at the 2017 Continental Championships in Honduras.
Ragan’s third International medal of 2017 came at the 2017 Elite Men’s World Championships, where he won a silver medal, marking the highest placing for an American bantamweight at that prestigious tournament since 1999.
Fuchs, 30, had a perfect 18-0 record in 2017, Inklusive 15 unanimous decision victories and one by RSC (referee stopped contest). Highlighted by winning top honors in the flyweight division (112 Ibs.) vid 2017 USA Elite National Championships at Salt Lake City, Utah, Virginia also won at the Balkan Tournament, Continental Championships, Feliks Stamm Tournament, and Strandja Tournament. She won gold at all four International tournaments she entered.
A winner at the 2016 Olympic Trials, Fuchs graduated from Louisiana State University in 2011 with a degree in Kinesiology.
Below is a complete list of USA Boxing’s 2017 Under Armour Boxer of the Year award winners:
FOTOFÖRBILDNING (kontakta rich.bergeron@gmail.com för fotokopior):
Boxningsfans packade Manchester Downtown Hotel onsdag kväll för att ta in en spektakulär kväll med elit amatörboxning. Detta var det sista stoppet på en tre-stadstur i Boston och Springfield, Massachusetts och Manchester, New Hampshire. De schemalagda slagsmålen presenterade Team USA-amatörer som möter de bästa amatörboxarna från Irland. Vid den sista klockan, Irland lyckades avsluta kvällens åtta matcher med oavgjort, deras bästa resultat av turnén. Team USA vann de två första dualerna i turnén i Boston och Springfield, respektive, med massor av 8-4 och 7-3.
Onsdagens slagsmål handlade inte bara om att vinna, emellertid. För de flesta inblandade boxare var det ett fantastiskt tillfälle att finjustera sina tekniker och få lite välbehövlig internationell tävlingsupplevelse. Några av onsdagskvällens bästa artister kommer sannolikt också att representera sina respektive länder i det kommande 2020 OS.
Huvudevenemanget på natten presenterades 2016 Ungdoms-VM bronsmedaljist Richard Torrez dominerar 3-gången irländsk nationell mästare Dean Gardiner. Den irländska kämparnas höga höjd och långa räckvidd kunde helt enkelt inte övervinna den snabbare amerikanernas snabba takt och utmärkta defensiva hållning.
Torrez tillbringade den första omgången med att utföra mästerliga finter och slå halk medan han gjorde mål med några bombkrokar. Torrez ändrade nivåer, använde glatt huvudrörelse, och släppte aldrig foten från gasen när Gardiner sprang framåt med en obalanserad och vild inställning i början. En dunkande kropp sköt ansluten för irländaren i det första, men inte mycket annat.
Torrez fortsatte den snabba arbetshastigheten i nästa bild, lossa vänster och höger krokar och landa rent genom mycket av rundan. Han gjorde lätt till kroppen och huvudet, även om mycket av omgången såg hans motståndare täcka över och vänta på öppningar. En rakt vänster från Torrez skickade sin motståndare ett ögonblick, men den högre mannen återhämtade sig och landade en fenomenal vänster krok till huvudet på Torrez när han kämpade från repen. Gardiner försökte landa mestadels raka slag på utsidan och verkade inte kunna vända sina slag nära.
Den tredje omgången såg att båda kämparna slog ut den tills den sista klockan med en av de vildaste fram och tillbaka utbytena på natten, men det var för lite och för sent för Gardiner. Han kunde bara inte få sitt intervall uppringt. Torrez överträffade bara sin motståndare igen och landade några snygga uppercuts för att gå med sin dundrande höger och vänster krokar. Han använde jabben sparsamt men effektivt, spendera mycket av den slutliga ramen inriktad på Gardiners kropp. Torrez vann Unanimous Decision-vinsten med sin prestation och tog inte mer än en handfull hårda skott i processen.
Kelly Harrington, en VM-silvermedaljist från Irland, hade troligtvis sitt lags mest mästerliga prestation när det gick till en enhällig avgörande seger över Stacia Suttles i nattens inledande match. Suttles kämpade för att hålla sig vid det perfekta stansområdet mot den obevekliga attacken från Harrington i första omgången, spenderar mycket av de tre minuterna och bobbar och väver för att undvika de skarpa kombinationerna av hennes motståndare. Suttles gjorde hennes jab ganska konsekvent, och hon började sätta ihop några kombinationer sent i omgången, men Harrington är en absolut expert när det gäller huvudrörelser. Hon såg ut som om Floyd Mayweather, Jr. var en av hennes tränare när hon använde en hands-low-teknik med konstanta finter, hålslagning och nivåförändring. Den första omgången såg henne landa en vacker rak vänster mot huvudet och en fantastisk kropps- och huvudstansningskombination som landade stadigt. Hon släppte lös några hårda krokar, även om några var vilda hömakare. Nedan följer en bild av Harrington under ett av några få ögonblick i striden där hon tog upp båda händerna för att skydda ansiktet.
Suttles fångade Harrington med några blickar och flush-skott i andra omgången, men hon verkade ha problem med att få makten bakom sina slag. Hon bytte några anständiga högra händer med sin motståndare, men det var klart i slutet av omgången att hon bara inte skulle kunna hitta någon rytm i striden på grund av sin motståndares listighet. Harrington tillbringade samma runda och perfektiserade sitt sortiment med skarpa 1-2 kombinationer och wild lead-rättigheter. Harrington gjorde också några kraftfulla vänstra krokar med en bild perfekt rak höger landning bara några ögonblick senare.
Den tredje omgången var mer av samma för båda kämparna. Suttles arbetade mycket av ramen för att spåra sin motståndare, men varje gång hon lossade, hon betalade för det. En särskilt solid vänster krok landade sent i omgången, men det räckte bara inte. Harrington tillbringade mycket av de sista tre minuterna för att försöka ansluta till vingande högra händer. Hon landade en av sina hårdaste slag i kampen sent i omgången och bedövade tillfälligt sin motståndare före klockan för att avsluta kampen. Harrington tog bort ett enhälligt beslut och ser ut att vara en av de mest lovande boxare i sin vikt i löpningen för 2020 OS.
Ännu ett exempel på höjd som på något sätt var en nackdel spelade en roll i den andra kvinnliga striden på kortet. Team USA: s Leah Cooper (#2 Amerikansk kvinnlig mellanvikt) använde duckning och finjustering för att undvika den högre Aoife Burkes långa räckvidd. Cooper kämpade från en halvkrok, vilket gör det svårt för Burke att landa med någon betydande makt på majoriteten av hennes slag. Den åtta gånger nationella irländska mästaren
hade några fläckar i kampen där hon återfick kontrollen över aktionen, men Cooper gjorde rätt justeringar för att minimera hoten.
Cooper utförde en svärmande attack för att börja den första omgången, avfyrar 1-2 kombinationer och backa upp Burke. Hon förblev tålmodig och ihärdig genom hela ramen, håller sig lågt och utom räckhåll för Burke's power shots. Burke uppvisade ett utmärkt försvar, men hon lyckades bara kasta och landa ett slag i taget. Hon visade upp en skarp jab under hela omgången, men det avskräckt bara inte Cooper. Burke hade sina bästa ögonblick i rundan mot den sista klockan, blanda skott i kroppen och huvudet, inklusive en hård höger krok i huvudet.
Burke kom ut i andra omgången eld, stormar Cooper med snabb eld 1-2 kombinationer och krokar. Hon blandade också in en snygg uppercut som hittade Cooper's haka. Cooper klarade stormen, bara faller i fällan kort. Hon återhämtade sig själv, landade några utmärkta motstansar, och gjorde vad som kunde ha varit Burkes bästa omgång till den irländska mästarens värsta. Cooper var lugn och cool, trots att hon tog några av de hårdaste skotten landade hennes motståndare i striden. Hon landade några fantastiska 1-2 kombinationer efter Burkes attack brusade, så småningom öppnar ett snitt nära Burkes vänstra öga och blodar näsan. Coopers hårda kroppsstansning skickade också Burke ned på duken kort efter en solid högerkrok.
Burke började den tredje omgången lite sent efter att ha checkats ut och rensats av ringläkaren. Hon började igen med en bråk av bombstans. Hon riktade sig mot kroppen och huvudet, men Cooper samlade sig igen och gick tillbaka till jobbet. Hon bytte nivåer väl och började ansluta med rasande krokar, först till kroppen och sedan tillbaka upp till huvudet. Hon fortsatte också en aktiv jab och landade flera 1-2 kombinationer. Burke lyckades ytterligare en sen flurry under kampens slutmoment, men Cooper kom fortfarande bort med den enhälliga avgörandet.
Team USA Lightweight James Browning kom in på onsdagskvällens kamp med Irlands Francis Cleary som tvåfaldig USA-boxningsmästare. klart, en nio gånger irländsk nationell mästare, representerade Brownings första spricka vid internationell tävling. Båda kämparna hade sina ögonblick, men det vore att Browning vinner i slutet av tre underhållande, fram och tillbaka handlingsrunder.
Browning tillbringade den första omgången med att etablera en högre arbetsfrekvens än sin motståndare och använda mycket rörelse för att undvika Clearys attack. Han landade också en jämn jab, blanda upp hans kropp och huvudskott bra. Även om han vann omgången, Browning tog många risker och betalade priset. Cleary plockade sina fläckar och släppte lös de mer rena och kraftfulla stansarna när han kunde landa. Han kunde bara inte ansluta tillräckligt, och han trängde ut ur trubbel nästan varje gång han slutade slåss i nära håll.
Landade tydligt några fler skarpa bomber i den andra ramen, blir mer aggressiv och börjar spåra sin ständigt rörande motståndare. En dunkande vänster krok nära slutet av omgången kopplade till Brownings huvud och imponerade på det packade fläkthuset. Fortfarande, Browning förblev upptagen och gjorde det bra i slugging-utbytena mellan de två kämparna. Han var ofta vild, men arbetsresultatet hindrade Cleary från att stjäla rundan.
Cleary kom ut för tredje omgången med förnyad hårdhet, delta i en vild slagsmål med Browning. Det var den bästa omgången i kampen för Cleary, och Browning kunde inte behålla den svårfångade han visade i föregående omgångar. Den irländska kämpen landade en annan blomstrande vänster krok i omgången, presenterade perfekt tidsinställda räknare, och fortsatte att stansa helt upp till klockan. Browning verkade definitivt vara frustrerad och trött i slutet av striden. Fortfarande, två av de tre domarna var säkra på att han förtjänade segern, tjänar en delad avgörande seger.
Nästa match satte åtta gånger irländsk nationell mästare Wayne Kelley mot 13 gånger amerikanska nationella mästare Adrian Benton i en nära välterviktstrid. Båda unga fighters hade ljusa fläckar i matchen, men Kelley lyckades knepa ut den delade beslutssegern med en listig, modig ansträngning.
Benton hade den bättre första omgången tack vare en svärmande attack. Han arbetade inom och utom räckhåll med 1-2 kombinationer och sparsamma krokar. Han använde alla sina vinklar bra, svänga ur problem och till effektivt räckvidd med lätthet. Kelley kämpade för att landa räknare fram till de sista ögonblicken i omgången när han landade sin egen flod av 1-2 kombinationer.
Kelley startade andra omgången med mycket mer energi och balans. Han landade tidigt och ofta, vingade vänstra händer och öppnade ett snitt på Bentons läpp. Benton släppte några av de farligare slag, blockerade skott väl och landade lite skarpt, egna hårda skott. Hans bästa utbyte var en vänster och höger krok mot huvudet som landade nära mitten av omgången.
Kelley saktade ner lite i sista omgången, inte hitta hans ideala sortiment. Han landade några hårda högra händer, en välplacerad kaross sköt och lossades med en sen flurry. Benton höll sig upptagen tidigt i omgången och konstgjorda under en bombande högra krok från Kelley. Domarna verkade mer imponerade av Kelleys lugn i de sista två omgångarna eftersom Benton fortsatte att dras in i slarvig slagsmål. Kelley slog ut vinsten med a 2-1 marginal.
Därefter kom de lätta weltervikterna, producerar ännu en tät tävling. Irlands Caoimhin Ferguson kämpade mot Team USA: s Charlie Sheehy med en något bättre taktisk strategi, tjänar ytterligare en delad seger för sin grupp.
Sheehy tog ett mer försiktigt och tålmodig tillvägagångssätt i första omgången, väntar på det perfekta ögonblicket att kasta och landa. Hans bästa slag i rundan inkluderade en hård höger hand mot kroppen och en stärkande jab. Ferguson gjorde mer arbete i ramen, poäng på flera krokar i huvudet och släppa loss vilda och galna flurar några gånger. En särskild vänster krok kraschade hårt i Sheehys huvud i de sista ögonblicken av omgången.
Ferguson landade några anständiga skott i andra omgången, men Sheehy var mycket mer sammansatt. Han arbetade runt det vildsvängande, hårt laddande överfall genom att hålla avstånd och göra mål från utsidan med några skarpa rättigheter till hakan. Kämparna bytte ut några krokar mot kroppen och lindades upp i en klinik innan slutet av omgången.
Sheehy kämpade för att slå ihop slag i sista omgången. Fast han hade en fin rak höger hand som arbetade för honom, Ferguson kunde tränga igenom sitt försvar. Ferguson landade en dunkande vänster krok tidigt och fortsatte med att landa några fler bomber innan han förlorade sitt munstycke i ett utbyte. Sannolikt att han behövde avsluta starkt för att få domarna på hans sida, Ferguson rusade in med en sista ström av krokar under de sista sekunderna. Han tjänade en 2-1 avgörande seger för hans uthållighet.
Weltervikter Kieron Molloy (Irland) och Freudis Rojas, Jr. (USA) kvadrerade i en annan kamp. Båda kämparna är tidigare VM-bronsmedaljer, med Molloy som också hävdar nio irländska nationella titlar och Rojas vinner amerikanska medborgare 10 tider hittills. Det var ännu en rakvinst för Team Ireland.
Rojas var uppenbarligen den mer aktiva kämpen i första omgången. Han använde en jämn jab och ökade sin arbetshastighet genom ramen. Han är upptagen i brott ända fram till klockan. Molloy började de runda vingskotten och försökte räkna ut hans räckvidd. Han släppte lös lite sent i några av de hårdare utbytena, kunde inte ta reda på hur han kunde få hans kombinationer att gå, och hade svårt att komma ikapp med de snabbare Rojas. Molloy landade några utmärkta raka vänster, fast.
Nästa omgång gick mycket bättre för den irländska Southpaw. Han började med en uptick i sin punch output, även om han fortfarande kämpade för att landa kombinationer. Vid ett tillfälle i omgången, Molloy kopplade till en enorm rak vänster, följt upp av en fin power jab, saktar ner sin motståndare. Rojas fortsatte att komma fram men kunde inte dra nytta av poängmöjligheter i omgången. En sen ström av slag från Rojas räckte inte för att han skulle stjäla omgången.
Rojas landade några utmärkta skott i sista omgången, går ner till kroppen ofta. Han fångade också Molloy mot repen, spränga honom med raka slag. Molloy kämpade den smartare omgången, fast, välja de bästa tiderna att kasta och fånga ofta Rojas med händerna nedåt. Hans bästa utbyte av omgången innehöll en enorm 1-2 ansluta till huvudet och en vild vänster krok till huvudet. En sista svärm av slag från den irländska kämpen stängde showen och gav honom en 2-1 delat beslut vinner.
Team USA: s Nikita Ababiy gjorde en hårt segrad seger i en vild affär före huvudevenemanget med Team Irlands Gerard French. Den första omgången såg Ababiy bra. Amerikanern kom in i kampen med en mycket icke-traditionell boxningsställning med en hand låg, men hans hållning verkade vara effektiv för att locka sin motståndare till stansavstånd. Ababiy landade några blomstrande krokar och en fin vänster uppercut som backade upp franska. Under tiden, Franska koncentrerade sig på att försöka landa räknare. Han hade en lägre arbetsnivå men tog inte för mycket straff.
French tillbringade andra omgången med att försöka utbyta på nära håll. Han landade fler skott senare i omgången, inklusive några uppvärmda högra krokar i de sista ögonblicken. Ababiy anslöt sig till några dunkande skott i omgången och visade upp ett trevligt försvar också. Han blandade ihop sina skott mot kroppen och huvudet, kastar och täcker för att vänta på nästa öppning. Ababiy landade en fin vänster krok mot huvudet och följde upp med en bild perfekt höger uppercut i sista minuten. Han avslutade omgången väl på väg till sin första seger.
Den sista omgången gjorde att Ababiy saktade ner lite, men han var ändå effektiv nog att bära ramen. French lyckades med några skarpa vänstra krokar i huvudet, men han kunde inte ta reda på vilken annan stil hans motståndare tog med sig i ringen. Amerikanern kryssade till det enhälliga beslutet.
Natten började också med det enda stoppet på kortet tack vare en vild slagsmål mellan lokala 132 pund Manchester, NH-nybörjare Michael Correa och Abhisek Thapa. Correa tog fart över ringen när han hörde öppningsklockan och släppte lös den ena vildflod efter den andra. Thapa lät inte tornado svälja honom, fast. Han täckte sig och väntade på sina möjligheter. Det tog bara några minuter för Correa att börja tröttna på den obevekliga attacken. Thapa vadade sedan in för att landa några av nattens mest imponerande bilder, tvinga domaren att stoppa kampen för tre stående åtta räkningar innan slutet äntligen kom med en virvelvind av maktstans från Thapa.
Det var också ett gästspel av boxaren Floyd Mayweather, Jr. ringer fortfarande sin tuffaste motståndare någonsin, Emanuel Augustus (3-34-6, 20 Kos). Augustus deltog i en återförening föregående natt med “Irländsk” Micky Ward (38-13, 27 Kos), firar en av de bästa striderna i sportens historia, som ägde rum i juli 13, 2001. Augustus höll sig kvar för striderna och kom till och med in i ringen för att visa att han fortfarande har samma stansningsförmåga som gjorde honom till en av de mest underhållande fighters i sin tid.
”Vi lärde oss av den här turnén att vi är där uppe med de bästa lagen i världen,”Team USA: s huvudtränare Billy Walsh sa. ”Team Irland är ett mycket bra, ungt lag. Vi kommer att ha ett bra team att skicka till Tokyo (2020 OS). Jag är stolt över mitt team. De arbetade alla väldigt hårt. Vi hade inte några av våra bästa boxare eftersom vissa tävlade i en internationell turnering. Vi har en bra skörd av 18-19-20 åringar som kommer att utgöra våra 2020 Olympiska laget. ”
Team Ireland tog också med sig sitt eget produktionsbesättning för att filma all action för dem som inte kunde vara där:
MANCHESTER, N.H. (Mars 22, 2018) – I går kvälls tredje och sista stopp på USA Boxing 2018 USA vs. Irlands nordöstra boxningsturné slutade i en 4-4 rita på Downtown Manchester Hotel i Manchester, New Hampshire. Team USA vann lagturnéns titel, 2-0-1.
Team USA hade vunnit de två första dualerna i turnén i Boston och Springfield, respektive, med massor av 8-4 och 7-3.
“Vi lärde oss av denna turné att vi är precis där uppe med de bästa lagen i världen,” Team USAs huvudtränare billy Walsh sa. “Team Irland är ett mycket bra, ungt lag. Vi kommer att ha ett bra team att skicka till Tokyo (2020 OS). Jag är stolt över mitt team. De arbetade alla väldigt hårt. Vi hade inte några av våra bästa boxare eftersom vissa tävlade i en internationell turnering. Vi har en bra skörd av 18-19-20 åringar som kommer att utgöra våra 2020 Olympiska laget.”
Team Ireland ledde gårdagens lagpoäng, 4-3, går in i nattens sista match, en super tungviktig omspel. Den 2016 Ungdoms-VM bronsmedalj Richard Torrez än en gång besegrade den irländska nationella mästaren där Dean Gardiner,
Tredje gången var charmen för mellanvikt Brooklyn Nikita Ababiy, som bröt sig in i vinstkolumnen med en 3-0 enhälligt beslut över Gerard French, att hålla amerikanerna hoppas levande för att dämpa slutresultatet med en match kvar.
I en strid mellan Southpaw welterweights, nio gånger irländsk nationell mästare och VM bronsmedalj, Kieron Molloy tog en 2-1 delat beslut över Freudis Rojas, Jr., en tio gånger nationell mästare och bronsmedaljist i världsmästerskap.
Irländsk lätt weltervikt Kevin Ferguson vann 2-1 delat beslut seger över Kalifornien lätt weltervikt Charlie Sheey att ge Team Ireland ett 3-2 fördel.
Åtta gånger irländsk nationell mästare och EM bronsmedalj Wayne Kelley vann 2-1 delat beslut kontra Cincinnati lätt weltervikt Adrian Benton, den 13-gånger nationella mästaren som gjorde sin internationella matchdebut.
I sin internationella debut, tvåfaldig USA-boxningsmästare James Browning vann 2-1 beslut över irländsk lättvikt Francis Cleary, en nio gånger irländsk nationell mästare och EM-silvermedaljägare, i en mycket underhållande lättviktsmatch.
LÅT BLI. 2-betygsatt amerikansk mellanvikt Leah Cooper tappade sin motståndare, åtta gånger nationell irländsk nationell mästare och EM bronsmedaljägare Adolfe Burke, på väg till en 3-0 enhälligt beslut.
Världsmästerskaps silvermedaljägare Kellie Harrington besegrad lätt Stacia Suttlesför andra gången på turnén med samma poäng, 3-0, vilket ger Team Ireland sin första ledning av turnén, om än tillfälligt, i gårdagens turnéöppnare.
I en speciell Manchester Lightweight-nybörjarklassmatch, Michael Correa (Manchester PAL) besegrade Abhisek thapa (Titelboxning) när domaren stoppade tävlingen i inledningsomgången.
Emanuel Augustus joins special guests Micky Ward & Steve Smoger to complete memorable fight
Mars 21 i Manchester, NH
COLORADO SPRINGS, Lap. (Mars 19, 2018) – Retired pro boxerEmanuel Augustus has confirmed his attendance this week at a USA Boxing-hosted reunion of the 2001 Fight of the Year, associated with the final stop on the 2018 USA vs. Ireland Northeast Boxing Tour festivities in Manchester, New Hampshire.
Den 2001 Fight of the Year was held July 13, 2001, at Hampton Beach Casino in Hampton, NH., and it is still considered one of the greatest matches ever broadcast on ESPN. “Irländsk” Micky Wardwon an incredibly entertaining, back-and-forth junior welterweight match-up with “boxing cult” heroEmanuel Augustus, by way of a 10-round unanimous decision that was much closer than the judges’ scoring indicated (98-90, 96-91, 96-94).
“Ward versus Augustus was truly the event of the year in boxing and we’re so happy it was held right here in New Hampshire,” said Stephen, who has been in his position as chairman since 1974, “Micky was losing the fight until the later rounds. As the chairperson of he commission, I checked the judges’ scorecards after six or seven rounds and Micky was losing. Sedan, Micky caught Augustus, dropped and really hurt him. He went on to win a great fight.”
The high-profile win positioned Ward for what turned out to be his epic Gatti trilogy, while Augustus went on to become one of the most dangerous, upset-minded opponents in boxing. Ward, Augustus and the third man in the ring that night, Hall of Fame refereeSteve Smoger, will host as USA Alumni Association event Tuesday, Hav. 20 at The Shaskeen Pub & Restaurant (909 Elm St. i Manchester), börjar vid 6 p.m. OCH.
The trio will also be joined by two others closely associated with the 2001 Fight of the Year, Chairman of the New Hampshire Boxing and Wrestling Commission, Bobby Stephen, as well as International matchmaker, Eric Bottjer, who made the Ward-Augustus fight in 2001.
All five will also attend the USA Boxing Alumni Association event as well as the following night’s (Hav. 21) USA vs. Ireland Northeast Boxing Tour finale at the Manchester Downtown Hotel in Manchester, New Hampshire.
SPECIAL MANCHESTER AMATEUR BOXING MATCH ADDED
A special lightweight novice WILL open the competition, showcasing two Manchester amateur boxers, Abhisek thapa (Title Boxing Club) och Michael Correa (Manchester PAL).
Presented by Corona Premium, the Manchester event will start at7 p.m. EST, and it also serves as a fundraiser for another partner of the show, Manchester PAL Boxningsklubb.
Biljetter är rimligt prissatta på $20.00 för allmän antagning, $30 för reserverade ringsidor, och finns att köpa på Seacoast Ticket Agency: s webbplats, www.seacoastticket.com, den officiella biljettdistributören för evenemanget.
“We’re so happy to have the USA-Ireland Northeast Boxing Tour here in Manchester,” Stephen added. “The talent on both squads is extraordinary. We’re honored to have these two teams here for this big event. It’s a credit to USA Boxing and (special events director) Al Valenti, who has done so much over the years for boxing in New Hampshire. Boxing was very popular here many years ago. People turned out in droves to attend the Golden Gloves. There’s a boxing resurgence and that’s so important to teach young people discipline, respect and conditioning that’s so needed today. These amateurs do their best for the love of boxing; they aren’t in it for money like professionals.
“Micky is honorable, a real nice person. It means a lot for local fans and boxers to meet him. We were fortunate to have him fight in New Hampshire on serval occasions and nobody who watched his fight Augustus or his trilogy withArturo Gattiwill never forget.”.
För att hålla dig uppdaterad om USA vs.. Irland East Boxing Tour Klicka här.
USA vs. Irland Schedule
Mars 21: The Manchester Downtown Hotel, Manchester, N.H.
Team USA mellanvikt Troy Isley utsågs till nattens mest framstående boxare
SPRINGFIELD, Mäss. (Mars 16, 2018) – Team USA besegrade Team Ireland, 7-3, igår kväll (Torsdag) på trestads andra stopp 2018 USA vs. Irland East Boxing Tour, på MassMutual Center MGM Springfield i Massachusetts.
Team USA besegrade Team Ireland i lagpoäng, 8-4, förra måndagen i den första dualen och det fick också lagstiteln i går kväll, håller en 2-0 fördel med en matchning till i serien.
Torsdag nattens slutresultat var något missvisande, fast, mycket mer konkurrenskraftig än det slutliga lagresultatet kan indikera, som de fem första matcherna slutade 2-1 delade beslut, allt till förmån för Team USA.
Begåvad Kalifornien bantamvikt Marc Castro vann sin andra raka match på denna turné,besegrade George Bates, 2-1, i nattens kamp.
Nattens mest enastående boxare, Virginia mellanvikt Troy Isley, den 2017 Elits VM -bronsmedaljör, låste in lagets seger och seriekliniker i nattens sjunde match med ett närliggande och personligt enhälligt beslut om spelet irländsk mellanvikt Gerard French.
USA vs.. Irland Northeast Boxing Tour avslutas Onsdag, Hav. 21 på The Manchester Downtown Hotel i New Hampshire. Åtgärden börjar kl 7:00 p.m. OCH för upp till 12 amatörkamp i världsklass, som alla kommer att livestreamas, gratis, på USA Boxing hemsida (www.usaboxing.org). Presenteras av Corona Premium och fungerar som en insamling för en annan partner i showen, Manchester PAL Boxningsklubb, biljetter är $20 för allmän antagning, $30 för reserverade ringsidor, och finns att köpa på Seacoast Ticket Agency: s webbplats, www.seacoastticket.com, den officiella biljettdistributören för evenemanget.
Irländsk tungvikt Kirill Afganasev kantad 2017 USA: s nationella bronsmedaljör Adrian Tillman, 3-0, för andra gången i rad på denna turné. Den högre Afranasov var för stark inuti, gång, för Tillman.
Amerikansk lätt tungviktare Khalil Coe beslutade sexfaldig irländsk nationell mästare Caoimhin Hynes för andra gången i rad med samma poäng, 3-0, genom att effektivt använda sin överlägsna höjd och nå fördel.
Åtta gånger irländsk nationell mästare Brett McGinty hämnades hans förlust på kvällen, vinna a 2-1 beslut mot nationell AAU -mästare Nikita Ababiy.
Southpaw Paddy Donovan gav Irland sin första vinst på natten, störande weltervikt i Cleveland Quinton Randall, en 2017 Elit -VM -lagmedlem, i den sjätte matchen, genom det första 3-0 kvällens enhälliga beslut.
2016 Youth World Champion Framför “Tiger” Johnson tog ett delat beslut från irländsk lätt weltervikt Kevin Ferguson, 2-1.
Kalifornien lätt weltervikt Charlie Sheehy höll det amerikanska godståget i rullning, fattar ett delat beslut från åtta gånger irländsk nationell mästare Wayne Kelly.
I en omkamp om matchen i måndags, tunghänt amerikansk weltervikt Oshae Jones, en 2017 Elitmedaljör i elitkvinnor för damer, vann ett hårt kämpat splitbeslut Grainne Walsh för andra gången i rad. Jones tappade Walsh i inledningsomgången, men den irländska boxaren kämpade tillbaka i ytterligare en livlig konfrontation.
I kvällens öppningsmatch, Virginia lätt weltervikt Amelia Moore, i hennes första internationella match, upprörd VM silvermedaljör lätt Kellie Harrington, 2-1.
Komplett individ & lagresultat:
SPRINGFIELD RESULTAT
Tungviktare
Kiril Afanasev, Dublin, Irland
WDEC (3-0)
Adrian Tillman, Colorado Springs, Colorado, USA
Ljus tungviktare
Khalil Coe, Jersey, Stad, New Jersey, USA
WDEC (3-0)
Caoimhin Hynes, Belfast, Irland
Middle
Brett McGinty, Derry, Irland
WDEC (2-1)
Nikita Ababiy, Brooklyn, New York, USA
Troy Isley, Alexandria, Virginia, USA
WDEC (3-0)
Gerard French, Antrim
Welterweights
Paddy Donovan, Limerick
WDEC (3-0)
Quinton Randall, Katy, Texas, USA
Lätta VÄGVÄGTER
Tiger Johnson, Cleveland, Ohio, USA
WDEC (2-1)
Kevin Ferguson, Atrium
Charlie Sheey, Brisbane, Kalifornien
WDEC (2-1)
Wayne Kelly, Laois, Irland
Lättviktare
Marc Castro, Fresno, Kalifornien, USA
WDEC3 (2-1)
George Bates, Dublin
KVINNORSWELTERWEIGHTS
Oshae Jones, Toledo, Ohio, USA
WDEC (2-1)
Grainne Walsh, Offaly, Irland
KVINNOR LJETVIKTER
Amelia Moore, Alexandria, Virginia, USA
WDEC (2-1)
Kellie Harrington, Dublin, Irland
USA: 7 IRLAND: 3
För att hålla dig uppdaterad om USA vs.. Irland East Boxing Tour Klicka här.
USA vs. Irland Schedule
Mars 21: The Manchester Downtown Hotel, Manchester, N.H.
COLORADO SPRINGS, Lap. (Maj 21, 2018) – 
